2009-04-17

Måndag & fredag...

Det känns som om det är måndag och fredag veckorna igenom. Men det är väl så att tiden går fort när man har roligt...


Det har varit både sport- och påsklov sedan bloggen uppdaterades. Elvira har hunnit med skidskytte SM i Östersund och Thomas har flyttat hem renarna från vinterbetet. Edvard har hängt med Thomas och morfar i renskogen. Själv har jag inte kunnat vara med så mycket pga mitt arbete och sjuklingen Odd. Det är med sorg i hjärtat jag ser den underbara våren med sol och gnistrande snö passera. Sorgen är mestdels för att Odd fortfarande har stränga restriktioner gällande aktivitet. Vi som med sådan glädje sett fram emot våren och hemflyttningen av renarna med Odd. Det är lätt att fastna i tanken på vad han har för begränsningar i stället för att tänka att han har oerhört många vårar och arbets år kvar i sitt härliga Aussieliv. Det går fortfarande bra med honom inomhus trotts två månaders inaktivitet. Vad som är ett bekymmer är att gå med honom i koppel. Han är nu som när han kom till oss,,, helt "tokig" i kopplet. Drar som en vilde och helt ointresserad av kontakt. Det är så man skäms när vi kommer till Djursjukhuset. Det är ett mål i sikte och det är framåt till allt och alla som finns i närheten. Att hälsa med respekt och hövlighet finns inte i hans tankevärd. Han tror att alla älskar honom och skulle helst vilja sitta på deras axlar. Det är bara att ta ett djupt andetag och tänka på att han inte fått utlopp för sin fysiskakapacitet på MYCKET länge. När han någon gång får leva sitt vanliga liv får vi börja om med miljö- och koppelträningen. Känns bara så trist att vara åter på ruta ett...


Efter fem veckor med gips uppdagades ett sår som veterinären trodde skulle läka på tre dagar men det tog två veckor. Därefter var det dags för första bassängträningen vilket gick toppenbra. Odd hoppade utan bekymmer in i duschen för tvagning innan han fick hoppa in i bassängen. Han klev även glatt in bassängen som fylldes med vatten upp till ryggen. När löpbandet startade gick han lugnt och metodiskt. Sjukgymnasten tyckte att han var mycket duktig balanserad. Enligt henne så fanns det inte så många Aussies som var så balanserade som vår Odd. Hon uppmärksammade även att han hade mycket vallning i sig genom sitt uttryck. Fick även beröm för hans obefintliga hull...


Odd kommer att simmtränas minst en gång per vecka under tio veckor. Har vi tur så får han släppas lös månadsskiftet maj/juni. Förövrigt var restriktionerna efter första simningen promenad på max fem minuter. Veckan efter simningen ville inte Odd att vi skulle röra i det skadade benet. Anade att han hade ont men inte så ont att det gav hälta eller tärde på humöret. Vid andra simningen var han markant smärtpåverkad och hade svårt för vattenträningen som fick avbrytas. Nu var vi tillbaks till det att han endast fick gå ut på gården och pinka. Vid tredje bassängbesöket i tisdags så gick det toppen bra. Han visade inga tecken på smärta. Så nu är det enstaka femminuters promenader som gäller. Tisdag och onsdag trottsade vi faronrna och lät honom ligga vid elden och spana på renarna. Det gick bra men visst var vi oroliga att han skulle ivra upp sig och förvärra frakturen. Han fick även sitta på skotern vilket Odd älskar. Det slutade med att Odd somnade hängande över skotern medan Thomas kokade kaffe.


Soliga hälsningar från ett strålande Djupträsk

4 kommentarer:

Gabbi sa...

Hejsan !
Det går på rätt håll läser jag, vi kunde ju bytt hund ni hade tagit Azzie så hade jag och Odd gått här hemma och haft reabgård i stället(;
Ha det gott

Siv/Zeffe & Zooto sa...

Stackars Odd, inte lätt att hålla sig i stillhet så länge när man vill jobba, hoppas han snart blir frisk så livet kan återgå till den normala för er alla.
Ha det bra

Harriet sa...

Roligt att träffa er och prata om bröderna, att det kan bli så mycke hundprat. Intressant att de finns vissa drag hos dem som de uppför sig rätt lika i.
Det är bara att jobba på =0)
Ha det gott
Harriet, Roger o Kell

Linda sa...

Hej! Ang. svaret i min blogg: Precis! Jag kan inte annat än att nicka medhållande... den 'nya aveln' är helt klart ett problem för rasen. Det tycks inte vara så viktigt att bevara egenskaperna, snarare satsar man på att plana ut dem. Det är tråkigt att se, för det är en väldigt speciell ras med bra egenskaper (för rätt folk). Inte en var mans hund, men det måste de ju heller inte vara.