2009-03-08

Återbesök på Djursjukhuset...

Måndagmorgon bar det av till Djursjukhuset för kontrollröntgen och omgipsning. Härligt var att det inte uppkommit några trycksår och att frakturen läker som planerat. Veterinären sade att han var säker på att finna trycksår efter dessa veckor. Om frakturen inte läkt enligt önskemål hade det varit dags för operation för att, med stift, göra det hela stabilt. Röntgen visade dock att sprickan ökat i storlek men det beror på att kroppen bryter ner den döda vävnaden vid frakturytorna. Spalten är fylld med brosk för att därefter övergå till callus och slutligen kompakt samt spongiösbenvävnad. Frakturen provocerades genom drag vilket visade på stabilitet. I detta läge var det möjligt att övergå till ett mjuktbandage med tejpning av frakturen. För att vara på den säkra sidan, med anledning av att Odd har kraft i sina rörelser och vilja att använda sin skadade kroppsdel, följde vi rådet att fortsätta med gips. Det är ganska festligt att höra honom gå för det låter som att någon går med käpp. Vi brukar säga att nu kommer gamlingen och kontrollerar när vi hör det lugna och rytmiska dunket i golvet.

I samband med avgippsningen ges alltid sjukgymnastik vilket hittills visat att Odd har kvar full rörlighet i alla leder. Rörligheten brukade visst svikta ganska fort hos unga hundar. Glädjande är att Odd accepterar och medvekar till all hantering i samband med röntgen, gipsning och sjukgymnastik. Odd har under dessa veckor haft full rörelsefrihet inomhus med undantag av trappen till övervåningen. Ute har vi nu fått lov att gå en promenad på 10 minuter men det har vi inte riktigt vågat anamma. Vi känner stark oro för trycksår eftersom att det begränsar möjligheten till fortsatt gippsning. Han sover nu sedan några dagar ensam och resten av familjen sover på övervåningen. Tratten har vi inte använt dagtid eftersom att han inte rör det gipsadebenet. Nu när han sover ensam tar vi det säkra före det osäkra och sätter på honom tratten. Thomas tror bestämt att han inte ens nattetid skulle behöva någon tratt eller hatten som vi säger.

Odd tar det hela med ro men visst busar han till ibland så man tror att gipset ska krossas. Inomhus är han oerhört lugn och sansad det är ute han ibland kan få lite busryck. Inomhus blir det att söka godis, lägga spår och utforska diverse utrymmen. Förövrigt följer han som vanligt med oss överallt. Mysigt är att vara med Thomas i garaget när han reparerar för då kan han få sitta på skotern och "drömma" sig bort till renvallningen. När vi är ute har han fått börja vara på en släde så det inte kyler från marken. Där kan han sitta/ligga och spana på vad vi gör samt ta sig en "tupplur". Nästa återbesök med kontrollröntgen är planerat till kommande torsdag. Thomas hoppas inför varje återbesök att veterinären ska säga att nu är allt bra och att Odd direkt kan följa med till renskogen. Ja, hoppas kan man alltid fast man vet att så blir det inte,,, vi har många veckor med rahabiliteringa framför oss...

Det är så himla roligt att vi äntligen fixat en blog och att det givit oss så många fina kontakter. Vi är djupt imponerade av era kunskaper och fantastiska hundar så det är med iver och stort intresse som vi tittar in på era sidor. Och Isabell, tusen tusen och åter tusen tack för att vi fick förtroendet att ha Odd som familjemedlem. Han är för oss bara bäst... Är det förresten någon som har några bra tips på aktiviteter som kan förgylla vår sjuklings vardag så är de välkomna.

Önskar er alla en trevlig vecka
Ann-Catrin mfm