2009-04-30

Magsjuka & lappsjuka...

Efter några dygn med magsjuka kommer längtan att göra någonting krypande. Thomas hade det äntligen så bra att han tänkte ta ledigt under lördagen. Sagt och gjort lämnade jag förslaget i tidigmorgonstund att vi skulle packa väskan och bege oss till Umeå. När svaret blev JA slängde jag raskt av mig lappskorna och piffade upp mig med känning och klackeskor. Yrvaket bokades rum på Scandic Plaza där de är så vänliga att man får ha hund på rummet.

När vi väl var framme rusade jag och Elvira på stan medan grabbarna i skata mak, med sträckt koppel och skummande saliv, tog sig ut på stan med Odd. Man hade kunnat tro att jycken hade rabies som han saliverade. Men inte var det rabies utan rena chocken att komma från köket hemma i byn till torget i Umeå. Han lugnade raskt ner sig och gick som en gud på stadsvandring samt satt i solen och spanade på vimlet av hundar och människor. Dagen bjöd på toppen bra miljö-och passivitetsträning. Vi reagerade på hur smutsigt det var på stan mot hemma på landet. Krossatglas var det nästintill överallt så vi var ganska oroliga att Odd skulle skada sig men det gick bra. Däremot var han så smutsig att man knappt ville ta i pälsen.

Efter en dag på stan blev det, för oss tvåbenta, en tre rättersmiddag på den Italienska restaurangen Invito. Maten var som den brukar vara på Invito gudomligt god. Italienskmat är lite av favorit för vår familj... Efter en underbar middag begav vi oss till hotellet för incheckning vilket Odd klarade med bravur. Hissen var också någonting nytt men det var ingenting som bekom honom. Han hoppade ivrigt in med oss och övriga hissåkare.

Söndagmorgon bar det av till Örnsköldsvik för ett träningspass i hoppbacken. Jag och Odd satt och solade medan resten av familjen traskade upp i backen. Tanken var att vi, förutom Isabell, skulle träffa min kusin men tiden räcker inte till allt. Det fick bli ett besök hos kennelmamman. Odd var så oerhört ivrig och flamsig att man skäms men å andra sida lät vi homom köra sitt race nu när han äntligen fick träffa gammelmatte. Eftersom att han inte få anstränga benet eller vara aktiv mer än fem minuter så blev det ingen träff med mamma Fame. Han fick endast träffa Isabell, Andreas och Vincent vilket var nog belastande för han skadade ben. Det skulle gossas, klias och fotas... Där fick man stå, som SALLY med klackeskorna, hängade i kopplet i ett lerigt dike för att solen skulle komma från rätt håll på fotona. Det är bara att hoppas Isabell att fotona blev bra där i leran som skvätte upp över knäna. Men vad gör man inte för sin vovve och att få komma på bild,,, om man nu inte blev bort somad.

På hemvägen bjöd vi själva in oss hos Odds kullbror Kell med familj... Det var toppen trevligt att få träffa dem alla och se likheterna mellan Kell och Odd. De hade en underbar hund och ett fantastiskt fint hem. Tiden gick fort och massor fanns att prata om så vi ser fram emot att träffa dem igen. Med oss hem fick vi en stor påse med trattkantareller i utbyte mot lite torrkött. Tänk så härligt och roligt att få dela med sig av vad man har. Det som är vardag för oss kan vara fest för andra och tvärsom.